with the grace of a woman, not the grief of a child
2013-03-21
i do it backwards but i don't wake up, i do reverse but i don't wake up.
2013-02-12
Söndag, februari. Det var varmare då än nu. Typ slask, tö och grusad asfalt. Molnigt. Pappa väckte oss vid 8 och vi åkte till Södersjukhuset. Korridoren. Väntrummet. Lukten av plast. Stearinljusen.
Jag låg i soffan resten av dagen och min Samsung tjöt non stop. Jag lät den ringa.
Måndagen minns jag inte. Vi alla stannade hemma från skola och jobb. Folk måste ha kommit hit på besök. Jag skrev en fet text och postade den på Playahead. Önskar att jag sparat den.
På tisdagen åt vi middag hos en släkting. Kyckling. Det var alla hjärtans-dag men mitt hjärta var dött.
Jag måste komma ihåg allt. Minnas varje tanke och känsla. Resten av livet kommer att sudda ut henne annars. I veckor hatade jag varje sekund som tickade förbi, varje timme som gick. Snälla stanna tiden. Med varje minut som går så växer rummet mellan oss. Varje dag tar mig längre bort från när jag senast såg henne. Senast kramade pussade pratade. Varje dag blir hon mer dröm och mindre verklighet, försvinner lite längre bort.
Tiden läker inte alla sår. Det är en jävla lögn. Tiden ger dig utrymme att kunna fylla tomrummet med något annat. Idag blir till då blir till ett minne. Kramarna, din röst. Hur jag hatade när du städade mitt rum och när du tvingade mig att göra läxorna. Hur du var så jävla cool men jag var för mycket prepubertalt as för att förstå det. Ett främmande liv idag för vi lever vidare och fyller din plats med annat. Nu är det är vi fyra och en hund. Mamma var livrädd för hundar.
Gruset knastrade under skorna på Södersjukhusets parkering. Och så den grå jävla mattan på himlen. Jag väntade på att pappa skulle låsa upp bilen och allting snurrade. Nu faller jag, nu dör jag, mitt i min egen virvelvind av kaos. Kniven i hjärtat, bomben i bröstet, smärtan är det enda jag har kvar. Jag känner inte längre dina kramar mamma, jag hör inte dina ord, men jag känner hur ont det gör att du inte är här. Det enda som är verkligt. Tiden läker inte alla sår.
I mitt hjärta har det inte gått en dag.
<3
2013-01-07
Min prins mitt hjärta mitt liv. Allt jag behöver och allt jag vill ha.
Du är världens bästa bästa!
- Men mitt bläck är blod. Kanske är det därför mina texter spelar roll.
2012-12-10
Jag har fastnat helt i en blogg om cancer, den verkliga och ocencurerade versionen. Jag läser den innan jag somnar och på bussen till jobbet. Äter min lunch i slow motion medan jag lusläser varje inlägg. Författaren skriver som en gud, och han kommer att dö. Den bästa bok jag läst på länge.
"Vi människor är inte bättre funtade än att vi behöver bevittna och beröras över orättvisan i någon annans alltför tidiga dödsdom, för att bli påminda att känna tacksamhet över våra egna liv. ... Alltför många människor ägnar sig åt navelåskådning medan de springer i det proverbiala ekorrhjulet hela dagarna."
Min prins.
2012-12-06
mad passionate and extraordinary
2012-11-29
.
2012-11-11
Fyra timmar sömn och ett brustet hjärta.
det måste komma nåt bra ur allt, det måste växa någonting under alla lister
2012-10-11
Nu sprängs jag. Mamma jag saknar dig så mycket att jag dör.
När hon dog sa alla alltid att jag måste bearbeta det och inte skjuta allt ifrån mig, annars kommer det komma tillbaka och bita mig flera år senare. Är det på den punkten jag står idag? För tro mig, jag har bearbetat. Jag har accepterat att jag inte längre har någon mamma. Jag kan inte få hennes råd eller hjälp och jag har ingen kvinnlig förebild att apa efter (det är väl därför jag är så skev). Begravningen var inte ett sjukt skämt av mina föräldrar. Jag har en fantastisk pappa men mina barnbarn kommer ändå aldrig att få en mormor. Min familj är halv men det gör oss fina på sitt eget sätt. Jag har accepterat det.
Hur kan jag inte ha hanterat det här?
Jag börjar tro att man kommer till en punkt i sorgen (för tro mig det är en jävla sorg när en förälder dör och det tänker jag inte säga "det är lugnt" åt längre. Jag har inbillat mig att det är lugnt sedan dag ett, men det är långt ifrån lugnt.) när man måste acceptera och bearbeta, inte förlusten, utan den person man utvecklats till och blivit genom allt. Jag är sned, jag är halv och rätt mesig. Jag tycker att jag borde blivit hård och råcool av allt. Hade jag fötts till ett normalt liv hade jag varit glad idag, men istället lever jag i ett jävla pacman-spel där jag stressar och skyndar för att inte bli uppäten av typ ångest.
Nu minns jag inte ens vad jag ville komma fram till med allt det här ..
Det är mycket som suger utan dig mamma, tack så jävla mycket för det.
Med dig skulle allt varit bra.
puss
2012-08-26
Min prins, killen i mitt liv. Jag älskar honom så himla himla himla mycket. Att det kunde kännas så rätt redan från första stund, men att det sedan bara skulle bli bättre och finare. Vilken tur jag har. Har jag inte? Jag tror man har lite tur om man hittar någon som man kan vara sitt absoluta "jag" med. Någon som får en att skratta och må bra, någon man aldrig tröttnar på eller blir uttråkad av. Någon som håller en inspirerad, motiverad och lycklig. Vi är som från två helt olika världar, men ändå som samma person. Visst kan han reta gallfeber på mig vissa dagar.. men han är någon jag aldrig vill vara utan.
Mitt hjärta, min bästa vän och klippa. Jag älskar dig!
Två och ett halvt år
2012-08-14
Idag har jag och min fina varit tillsammans i två och ett halvt år. Jag älskar honom så himla mycket, och för varje dag som går så känns det bara ännu mer rätt. Jag är så himla stolt över honom och oss två tillsammans, skulle inte byta det mot något i världen.
Just nu ligger vi och myser i soffan, han med huvudet i mitt knä, totalt utslagen efter jobb. Och titta vilken fin ros han kom hem med? I love you bebo!
Fina vänner man har va?
2012-07-18
Ni hittar mig här också!
2012-07-16
Godmorgon kl 1606, Här ligger vi och myser
2012-07-14
Han e snäll egentligen :)
:*
2012-05-02
För några dagar sedan överraskade minfina kille med myskväll, fick en present helt utan anledning också, jättefiiiiin :)))
baby det skeppet vi byggt upp är det du sänkte
2012-04-14
ett av tusental
2012-03-08
... !
2012-02-13
... men inte för mig! Imorgon har jag och hjärtis varit tillsammans i två år. Och from igår är vi även sambos! POUS!
sex år sedan
2012-02-13
Saknar dig mamma!
precious burden
2011-12-23
Det har varit en bra dag idag. Och då menar jag inte just allt som haft med julen att göra. Pappa blev friskförklarad från sin cancer idag. Frisk har han varit i några år nu men en chans att det någon dag skulle komma tillbaka har funnits. Fram tills idag! Helt återställt och fri från den värsta sjukdomen i världen.
Jag var lite rädd imorse att det skulle låta anorlunda. Tack iallafall, vem man nu ska tacka. Tack för att vi äntligen, på något sätt, är fria.
--
Känner mig som femtonåriga Astrid igen när jag tänker på cancer. De små sticken i hjärtat och vanan att stänga av. Vill inte, orkar inte tänka. Allt sitter i ryggmärgen men ändå får jag ibland fundera på vad som verkligen hänt. Så avlägset. En liten tjej med ett liv som känns som en dröm jag drömt. Jag såg en dokumentär för några dagar sedan där en förälder dog och tänkte "fy, hur ska det lille barnet överleva den sorgen?" Kom på sekunderna senare att jo, juste.. Minns hur dom sa att Astrid du är hel igen när du kan minnas henne och le för den tiden ni fått ihop, när du inte längre känner sorg. Idag är jag 20 och jo, sorgen är fortfarande här.
Denna blogg om Anna och hennes kamp började jag läsa i slutet av 2009. Fram tills inläggen slutade komma.. Kan fortfarande klicka in dit ibland, för att läsa och för att påminna mig om vad som faktiskt betyder här i livet. Cancer är så orättvis.
"När Tilda vaknade fick hon välling. Sedan berättade jag att något väldigt tråkigt hänt. Vi satte oss intill mamma. Tilda frågade om mamma sover. Jag förklarade. Mamma sover inte. Mamma är död för att kroppen var trasig och inte gick att laga med medicin. Mamma kan inte andas i den trasiga kroppen och hjärtat kan inte längre slå."
12 februari
2011-11-28
Försöker inte tänka på lilla mamma så mycket, iallafall inte så djupt, men den senaste tiden har det blivit mycket prat om vad som hände och hur, från olika håll, och igår fick jag se den här.. Jag saknar dig jättemycket.