precious burden
2011-12-23
Det har varit en bra dag idag. Och då menar jag inte just allt som haft med julen att göra. Pappa blev friskförklarad från sin cancer idag. Frisk har han varit i några år nu men en chans att det någon dag skulle komma tillbaka har funnits. Fram tills idag! Helt återställt och fri från den värsta sjukdomen i världen.
Jag var lite rädd imorse att det skulle låta anorlunda. Tack iallafall, vem man nu ska tacka. Tack för att vi äntligen, på något sätt, är fria.
--
Känner mig som femtonåriga Astrid igen när jag tänker på cancer. De små sticken i hjärtat och vanan att stänga av. Vill inte, orkar inte tänka. Allt sitter i ryggmärgen men ändå får jag ibland fundera på vad som verkligen hänt. Så avlägset. En liten tjej med ett liv som känns som en dröm jag drömt. Jag såg en dokumentär för några dagar sedan där en förälder dog och tänkte "fy, hur ska det lille barnet överleva den sorgen?" Kom på sekunderna senare att jo, juste.. Minns hur dom sa att Astrid du är hel igen när du kan minnas henne och le för den tiden ni fått ihop, när du inte längre känner sorg. Idag är jag 20 och jo, sorgen är fortfarande här.
Denna blogg om Anna och hennes kamp började jag läsa i slutet av 2009. Fram tills inläggen slutade komma.. Kan fortfarande klicka in dit ibland, för att läsa och för att påminna mig om vad som faktiskt betyder här i livet. Cancer är så orättvis.
"När Tilda vaknade fick hon välling. Sedan berättade jag att något väldigt tråkigt hänt. Vi satte oss intill mamma. Tilda frågade om mamma sover. Jag förklarade. Mamma sover inte. Mamma är död för att kroppen var trasig och inte gick att laga med medicin. Mamma kan inte andas i den trasiga kroppen och hjärtat kan inte längre slå."
2 Comments
Ebba
Finns alltid här, oavsett omständigheterna.
Astrid, även fast vi inte pratat på ett tag så vet du att jag finns här. Det känns som om du förändrats sen sist (på ett positivt sätt) och det är bra att du inte bara stänger av allt! Vi får ta o ses snart! <3
Trackback