save the drama fo yo mama

Det är en ganska stort om någon ljuger om sin person. Ljuger om sin sin bostad, sitt namn, sin familj, sitt körkort, sina syskon, sitt ursprung, sin utbildning, sitt jobb och sin vänskapskrets. Man har ljugit om hela sin identitet. Men när det bara handlar om en av dessa - är det lugnt då? Är det en fet onödig och jobbig lögn eller kanske bara en osanning som faktiskt går och rätta till? Säger jag att jag heter Anna men egentligen heter Astrid så spelar det kanske egentligen inte så stor roll. Du behöver bara byta namn på min kontakt i din iPhone. Men om det inte bara är den första bekantskapsmånaden, utan i två år till?

När blir akten att vara oärlig värre än själva lögnen?

Jag har alltid sagt att de som pratar mycket om ärlighet, de är falskast. Se bara på bratsen som lever som rika men betalar allt med sms-låna. Eller Dileva som sjunger om fred, när han kommer hem pucklar han i ju på sina tjejer. Prästerna säger att de lever i celibat men våldtar små pojkar. En chef på röda korset fifflade och köpte lyxartiklar för de pengar som hade kunnat gå till Haiti. Jag kan hålla på i evigheter.. Är lite förvirrad ikväll, så jag säger godnatt nu.