save the drama fo yo mama

.. men när det handlar om honom är tiden omöjlig att mäta. Förhållandet känns som en vecka men vänskapen som en livstid. En dag med honom känns som en sekund medan en dag utan känns som ett år. Nu har vi i alla fall varit med varandra i sju årstider, 600 dagar.

Tid brukade ge mig ångest; kärlek börjar bra men i samma takt som tiden springer iväg gör känslorna detsamma. Den här gången gjorde vi tvärt om, vi ställde oss i ett helvete och svor att allting skulle bli bättre med tiden. Kärlek är inte som bäst när den är ny, läskig och obekväm. Det är inte förrän när den har vuxit till sig och blivit varm och välbekant som man kan njuta. När man varje morgon vaknar upp i samma famn, inte en lördagsmorgon med ångest över vad han kan ha gjort för dumt i natt. Och när han inte ringer oroar man sig för att han ska ha blivit påkörd, inte att man är bortglömd.

Från botten till toppen älskling. Nu ska jag bara fixa mig (byter dock fortfarande om 508 gånger innan vi ses), sedan åker jag hem till honom för att umgås, och imorgon är vi båda lediga!