save the drama fo yo mama

Har suttit framför tvn sen jag kom innan för dörren, ätit hemköpt carbornara (lär mig aldrig att pasta från pizzeria alltid är katastrof) och bara varit död. Har tänkt på dagens punkt och kan faktiskt (vadå faktiskt?) inte komma på något att säga till något av mina föredetta pojkvänner. Alla har de haft någon typ av sjukdom i huvudet haha.. Nej men allt som ska ha sagts har nog sagts, och jag har inte haft någon annan än min H på två år nu så jag vet faktiskt inte om någon innan honom riktigt räknas, om man jämför då med vad jag har nu. :)))